TWIN

Tvåcylindriga motorcyklar finns huvudsakligen i tre olika konfigurationer:

Paralelltwin - där man i stort sett huggit av en radfyra på mitten. Triumph och Kawasaki bygger.

L-Twin - Här sitter cylindrarna med 90 graders vinkel, vanligt på sportigare twinnar.Ducati = Facit!

V-Twin - Vanligt på customhojar. Sitter ofta med 45 eller 75 graders vinkel. Vibrerar mest.
Paralleltwin - Båda cylindrarna bredvid varandra - Nakna sporthojar och dylika har denna motorkonfiguration Ducati L-twin på 1000cc från 996R. Vanligast på sporthojar.

45-graders V-twin. Förekommer oftast på customhojar med olika stora vinklar mellan cylindrarna 45-75 grader är det vanligaste.

 

Tvåcylindriga motorer är ofta oerhört starka i det lägre registret, och i det som skulle benämnas som mellanregistret när man pratar med fyrcylindriga ägare. En sportigare L-twin varvar ofta upp till 10-12000 varv, beroende på vilken hoj den sitter i, medans de stora V-twinnarna oftast är tvärdöda vid 6-7000 varv, de är däremot enormt starka nere vid 3-4000 varv.

Ju större motor, desto mindre varvvillighet, och detta gäller twinnar i högre grad än fyrcylindriga motorer. Eftersom hälften av cylindrarna ska ta hand om lika mycket kubik som på motsvarande fyrcylindrig så slits den mer. En tvåcylindrig MC har oftast ett litet effekthandikapp, just på grund av att det är svårt att ta ut lika mycket effekt ur två cylindrar som ur fyra. Däremot väger inte heller två cylindrar lika mycket som fyra, och nedläggningsvinkeln på sporthojar med twinmotor är grym!

Man behöver ej heller växla ner lika ofta som med en fyrcylindrig motor, ge bara gas så svarar oftast den tvåcylindriga motorn rappare och aggressivare än sin fyrcylindrige kamrat. Toppeffekten är som sagt inte densamma som hos den fyrcylindrige liken. Dock finns effekt och vridmoment i ett bredare register.

Föregångare är inom customledet självklart Harley Davidson, som fortfarande bygger sina motorer med föråldrad teknik. Stötstänger och luftkylning är det som är praxis, även om Porsche på senare tid gått in med hjälp och kunskap till exempelvis deras falggskepp V-Rod/Street Rod.

Inom sporthojsgebitet är Ducati föregångare med sina 7 och 9-serier i modern tid, men även Honda VTR-SP1/2 och Aprilia RSV 1000 samt Suzuki TL/SV1000 är att räkna med, även om Ducati ligger bäst till tävlingsmässigt. Lätt och starkt!

 

 

CUSTOM-TWINNAR
Klicka för att lyssna på HD med öppet system Klicka för att höra Bonneville med effektljuddämpare

Harley Davidson Dyna Wide Glide. 1450 cc motor på cirka 60hk.

Triumph Bonneville på 790 cc och cirka 70hk. Paralleltwin

 

SPORT-TWIN!

Här handlar det om helt andra siffror och prestanda än i custom-klassen. 0-100 avverkas under 4 sekunder. Oftast förekommande motortyp här är 90-graders-twinnen - L-twin!
Ducati ST2, 1000cc med originalsystem Honda VTR Firestorm - 1000cc. Effektsystem Suzuki SV650. 650cc med originalsystem
Ducati ST2 är en sporttourer på 1000cc som man åker ypperligt på runt om i Europa. Inget för banan, men en sportig landsvägsfåtölj. 1000cc Honda Firestorm kör på bakhjulet i tid och otid. 110hk. Suzuki SV650 på 70hk och 165 kilo. Vem som helst kan köra den. Hur bra hoj som helst.

 

BOXERTWIN

Används idag av ett fåtal tillverkare, mig veterligen bara BMW, Ural, samt DNEPR. Konstruktionen verkar vara svår att få ut effekt ur, och har rykte om sig att vibrera kraftigt, samt är utsatt för slag, och stötar vid eventuella marksyningar. Hojar som BMW GS1200 och hela Boxer Cup-serien från BMW visar dock att denna motor är riktigt användbar. Konstruktionen är densamma som hos en boxersexa eller boxerfyra, men med två cylindrar allena.. Har en tendens att knattra i st f mullra.